Illustratör, skulptör och blivande konstnär

Ett samtal med Viktor Palm

Han kallar sig själv illustratör, skulptör och fortfarande en ”blivande konstnär”. Samtidigt har Göteborgsbaserade Viktor Jusi Palm levt på sitt skapande i över ett decennium. Vägen dit har gått via allt från skolböcker fulla av teckningar och handmålade sneakers till ett eget universum av starka färger, humor och karaktärer som i dag lever både på duk och i skulptur.

På Artform arbetar vi dagligen tillsammans med kreatörer i olika delar av deras processer och projekt. Vår roll kan handla om allt från att hjälpa till att realisera idéer till att vara en del av arbetet bakom utställningar och konstprojekt. Men bakom varje verk finns också en människa och en berättelse.

Därför vill vi ibland stanna upp och låta några av våra kunder själva berätta om sina vägar, drivkrafter och tankar kring skapandet. Här möter vi Viktor Jusi Palm.

Skiss. Viktor Palm

Du beskriver dig själv som illustratör, skulptör och blivande konstnär. Varför just blivande konstnär?

– Jag vet inte riktigt. Det känns lite förmätet att kalla sig konstnär. Jag har ju ingen formell utbildning inom konst. Jag har inte gått någon konstskola eller akademi utan allt jag gör är självlärt. Samtidigt har jag ju hållit på länge nu, så det är kanske lite motsägelsefullt.

Du är född 1994 och har levt på ditt skapande i tolv år. I våra ögon är du redan en konstnär.

– Jo, jag har levt på det i olika former. Men det har också varit perioder med extrajobb vid sidan av. Det har varit lite upp och ner, som det ofta är när man jobbar kreativt. Men skapandet har alltid varit kärnan.

Har du alltid ritat?

– Ja, egentligen. Jag ritade på allt när jag var liten. Skolböcker, papper, väggar. Vad som helst jag kom åt. Jag tänkte nog aldrig att det skulle bli ett yrke. Det var bara något jag gjorde hela tiden.

När började du känna att det kanske kunde bli något mer?

– Det var nog på gymnasiet. Jag gick på Kitas Gymnasium med idrottsinriktning och om jag ska vara helt ärlig valde jag nog mest programmet för att man fick en dator.

– En dag hade jag ritat på väggarna i ett helt rum i skolan och blev uppkallad till rektorn. Jag var helt säker på att jag skulle få en ordentlig utskällning. Men det blev tvärtom. Hon tyckte det var fint och vi började prata om vad jag egentligen ville göra. Hon föreslog att jag skulle byta till en bildklass och det var nog första gången jag började tänka att det här faktiskt kunde vara något.

Det var också där du startade ditt första projekt?

– Ja, vi startade ett UF-projekt där jag designade T-shirts och jag startade också ett eget litet varumärke som jag kallade Florange. Jag hade egentligen inga stora förväntningar men allt sålde slut.

– Folk gillade stilen och det gav mig ganska mycket självförtroende. Det var nog första gången jag verkligen kände att det jag gjorde hade ett värde för andra.

Du började också experimentera mer med animation och illustration. Var det där du tänkte att framtiden låg då?

– Ja, jag har alltid haft en stark kärlek till klassisk animation. Jag utbildade mig till animatör på Hyper Island 2017, och efter det började jag jobba som grafiker på TV4.

– Det var lärorikt men ganska snabbt insåg jag att jag egentligen ville lägga all min energi på mitt eget skapande. Jag ville bygga mitt eget universum istället för att jobba med andras projekt.

Vad är det universumet handlar om?

– För mig handlar konsten mycket om att sprida lycka och ett optimistiskt och harmoniskt tankesätt. Därför jobbar jag mycket med starka färger och humor i det jag gör. Jag brukar kalla det för tropisk surrealism.

– Det är nog mitt sätt att beskriva världen i mina verk. Ett slags universum i en annan dimension där gränsen mellan verklighet och surrealism nästan försvinner.

Handmålad av Viktor

Innan de stora målningarna kom arbetade du mycket med handmålade sneakers.

– Ja, det blev ett viktigt steg för mig. Jag började måla sneakers och det tog fart ganska snabbt. Till slut hade jag målat över 150 par sneakers och jobbade med kunder som Reebok, Vans, Shelta och Junkyard.

– Men efter ett tag kände jag att jag ville göra något större. Sneakers är ganska små ytor och jag ville kunna breda ut idéerna mer.

När började du känna att du ville ta steget till större målningar?

– Ett galleri i Oslo som hade sålt mina sneakers började också pusha mig att arbeta i större format. De tyckte att jag borde måla lite större tavlor istället för sneakers och det gjorde att jag tog steget till duk.

– Jag experimenterade med graffiti tillsammans med kompisar ett tag. Det var kul och ganska fritt, men det var ändå de stora tavlorna som kändes mest rätt. Där kunde jag verkligen bygga upp egna världar.

Dina verk innehåller ofta återkommande figurer. Hur började det?

– Det växte fram ganska naturligt. Efter ett tag började jag utveckla olika karaktärer som dök upp igen i målningarna. En av de första var en lite mangainspirerad tjej som återkom i flera verk.

– Jag märkte att jag gillade att jobba med figurer som hade en egen personlighet och som kunde följa med från bild till bild. Det gjorde att allt började kännas som delar av samma värld.

Olika material och trycktekniker skapar unika uttryck.

Och sedan kom apan.

– Ja, precis. Den dök upp lite senare och blev faktiskt något av ett lyft. Jag började måla en apa som ganska snabbt blev en central figur i mina verk. Den fungerade bra både visuellt och berättelsemässigt och gav mig ganska stor frihet.

Apan har också fått ett namn, Ralph Florange. Var kommer det ifrån?

– Från början tänkte jag att han skulle heta Ral Florange. RAL kommer från färgkoder och jag gillade kopplingen till yta eftersom verket handlar mycket om identitet som något man målar på sig.

– Florange kommer från ett projekt jag gjorde när jag var yngre tillsammans med en vän som senare tog livet av sig. Det satte en stor prägel på mig och på varför jag skapar, så namnet har hängt kvar som något jag bär med mig.

– Med tiden gled det över till Ralph Florange. Det blev också en lek med Ralph Lauren vilket passade eftersom det låter lite som ett varumärke eller en roll man tar på sig. Figuren är lite av ett alter ego och verket handlar mycket om hur identitet byggs upp av minnen, symboler och saker vi lägger på oss.

Uställning på Galleri Scandinavia

Det är också där skulpturerna kommer in i bilden?

– Ja, efter ett tag ville jag ta figuren vidare från målningarna. Jag köpte en 3D-printer och började experimentera med att göra statyer av apan.

– Alla har samma grundform men jag handmålar dem och ger dem olika kläder och uttryck. Det gör att varje figur får sin egen personlighet. Det finns till exempel en rymdapa och en annan som har drag från Karl, alltså Snobbens husse. Snobben är en stor inspirationskälla för mig.

Ralph Florange verkar verkligen ha fått ett eget liv.

– Ja, det är ganska roligt faktiskt. Just nu står en 90 centimeter hög version med på Vårsalongen på Liljevalchs. Det känns ganska surrealistiskt att se den där.

Uställning på Liljevalchs Vårsalong 2026

Överlappande delar skapar ett spännande formspråk.

Rätt ljussättning och placering får verken att poppa.

Det är både inspirerande och roligt att arbeta med Viktor. Tillsammans utforskar vi material och hur de samspelar, och hur olika tekniker kan ge djup och liv åt annars plana uttryck. Det är också värdefullt att Viktor engagerar sig i hela processen och kan leverera tryckfärdiga original där förståelsen för tillverkningen finns med från start. Att arbeta nära materialen – att se, känna och sedan integrera dem i sitt konstnärliga uttryck – tillför ytterligare en dimension.

Alex