A conversation with artist Lena Öritsland about imagery, material, and her collaboration with Artform Design.

An eye for what once was

When you look at Lena Öritsland’s photographs, you encounter something both raw and poetic. Her images carry traces — of time, of place, of people who were once there working. She is drawn to what has been, to signs of life and human presence.

“The worn, the tired, the broken fascinates me. The sense that someone has been here working, but is no longer visible — they’ve done their day’s work, and now only the traces remain. Those traces move me, the signs of people. My love for the shipyards, the hand-worn surfaces, and the raw industrial environments that define Gothenburg is often present in my motifs.”

She graduated from Konstfack University College of Arts, Crafts and Design in 1990, specialising in photography, but spent many years working mainly with commissioned photography. Yet the artistic expression — the personal exploration — always simmered beneath the surface.

The breakthrough at Götaverken

In 2015, something shifted. Lena passed Götaverken every day as she took the ferry to her photo studio. She kept thinking about the cranes, imagining one day being allowed inside to photograph them — and eventually, that day came.

“I gained free access to photograph inside the Götaverken shipyard area, just as everything was being sold off and the era of the great shipyards was coming to an end. I felt like a thrilled 17-year-old seeing images everywhere. There was something about that rugged, industrial aesthetic that spoke to me. Cracked surfaces, rust, concrete, empty halls — there’s a kind of dignity in those environments. I took thousands of photos and ended up with 25 images I felt were truly strong, which later became several well-received exhibitions.”

But once the photos were taken, another question emerged: How should they be presented in a way that honoured their expression?

“I knew that the photos, with their tough and raw aesthetic, needed something different. Something more direct, more honest. They weren’t exactly suited for thick gold frames, let’s put it that way.”

The meeting with Artform Design

Lena came into contact with Artform Design in Gothenburg — specialists in fine art printing — and a collaboration began, mainly with Alex, with whom she still works closely today.

“At Artform they listened, tested, explored. I had this idea of printing on metal, and they took it completely seriously. We tested printing on aluminium composite, so-called Dibond, and it was exactly the rawness I was looking for. It created a three-dimensional matte surface, and the rust in the images came alive.”

Nearly ten years have passed since then. The collaboration has grown and deepened, and today Lena describes her relationship with Artform as invaluable.

“It truly is a collaboration. It’s not just me as the artist handing over a file and receiving a finished piece. We talk about feeling, surface, mounting, how the image will be perceived. I get to be part of the entire process, and I love that.”

 

Arven efter Varven
Vid en av utställningarna av Lenas konstbilder från Götaverken så kom det fram en man, Ragnar, och berättade en verklig historia från tiden han själv arbetade på varvet.
– Jag blev gripen och tänkte med en gång: Tänk om det här kan bli något mer än mina konstbilder. Tänk om det kan bli en utställning med svartvita porträtt på före detta varvsarbetare och citattexter från intervjuer, där de berättar om yrkesstoltheten, kamratskapet, öknamnen – om hur det var att jobba på varven. Jag tog då kontakt med Maria Bard, min kollega och journalist, och tillsammans genomförde vi projektet som resulterade i utställningen ”Arven efter varven”. Det har varit fantastiskt att få höra alla dessa historier från varvsepoken. Utställningen visades på Sjöfartsmuseet i Göteborg under hela året 2023 och har sen visats på Arbetets Museum i Norrköping, Västergötlandsmuseet i Skara och på Derome Trä och Nostalgi museum i Halland.

FIX-fabriken – konst i platsens anda
Ett tydligt exempel på hur Lenas konst integreras i samhället är utsmyckningsuppdraget hon fick av HSB och som avlutades 2025 då de sista tavlorna monterades på vägg. Hon ombads att fotografera den nedlagda FIX fabriken i Majorna med samma konstnärliga anslag som när hon fotograferade det nedlagda varvet. Även här fångade hon de sista andetagen av en plats innan den försvann – med kameran som vittne.

– Det var ett väldigt speciellt uppdrag. Jag fick tillgång till fabriken innan rivningen, och det var som att gå rakt in i Göteborgs industrihistoria.

Efter rivningen byggdes nya bostadshus upp på platsen – och idag pryder Lenas bilder entréer, gemensamhetsytor och trapphus i de nya byggnaderna. Konsten blev ett sätt att bära platsens historia vidare.

– Det är ett fint exempel på hur konst kan skapa sammanhang. Människor som flyttar in där får en känsla för platsens bakgrund. Rent visuellt passade materialvalet perfekt – industri på industri.

Artform spelade även här en avgörande roll, både i produktionen av verken och i monteringen på plats.

Ekonomi, noggrannhet och respekt för varje verk
Att leva på sitt konstnärskap innebär också att ha en medvetenhet om det affärsmässiga. Lena är tydlig med att konsten måste bära sig – inte bara i uttryck, utan även ekonomiskt. Och där spelar kvaliteten på varje enskilt verk en avgörande roll.

– Om man jobbar med en begränsad upplaga, vilket jag gör, så måste varje exemplar vara perfekt. Det är helheten som bygger trovärdighet – både konstnärligt och gentemot köparen.

Just därför är samarbetet med Artform Design så viktigt. De delar hennes respekt för varje bilds integritet och värde.

– De är precis lika noga som jag är. De förstår att varje kopia är unik och lika viktig. Och framför allt vill de att jag som konstnär är med i processen – från provprint till monteringen på vägg. Det känns självklart med dem, och det är en känsla jag inte tar för given.

Ett tyst uttryck
På hennes hemsida, lenaoritsland.se, syns mycket av det här arbetet. Fotografier från gamla industrier, skeva väggar, tuffa miljöer, rostiga redskap – men också något mer: en känsla av stillhet och närvaro.

– Jag tror att det är det jag alltid letar efter. Ett slags tyst intensitet. Då gäller det att allt – från motiv till material – bär samma ton.

Alex på Artform
Samarbetet med Lena och andra konstnärer är inte bara viktigt ur ett tekniskt perspektiv – det är något som också berör Artform Design på ett djupare plan. Alex, en av personerna i processen, beskriver det som ett privilegium att få arbeta så nära konstnärer.

– Det är inspirerande att jobba med Lena. Hon har en tydlig vision men är också öppen för dialog och testar gärna nya vägar för att nå dit. För oss är det helt centralt att konstnären känner sig delaktig hela vägen – från första test till färdigt verk. Vårt mål är att varje enskilt verk inte bara ska bli bra en gång – utan varje gång.

Alex betonar att det handlar om att hjälpa konstnärer att nå sina mål, inte bara med själva printen, utan hela vägen till det färdiga verket på plats med laminering och stöldskydd när det behövs.

– Det finns inget utrymme för “nästan”. När det handlar om konst måste det kännas rätt, både visuellt och materiellt. Vi gör allt vi kan för att konstnären ska känna att varje detalj är på plats. Det är ett ansvar – men också en glädje.